Så många barn som mår dåligt,

Idag har vi i länssjukvårdsutskottet besökt två mycket informativa möten på Rättpsyk och Barnpsyk. Så många som mår så dåligt, det är oerhört viktigt att systemen fungerar och att rutiner och uppdrag tydliggörs för personalen. Kontinuerlig utbildning av personal inom socialtjänst och barnpsyk är viktigt. Mycket att sammanfatta och smälta.

Föräldrar måste ta ansvar för att se barnen framför sina egna intressen, stödja och bekräfta barnen för att förebygga bland annat ångesttillstånd. Avgörande då barnen lever i splittrade familjer, att de bli sedda och att fokus ska vara deras bästa. Med det förebygger föräldrar mycket onödigt lidande i barnens tillvaro nu och i framtiden.

Vi måste till exempel våga ifrågasätta barnens trängda situation och lojalitets ställning i föräldrarnas konflikter. Speciellt viktigt efter separationer där socialtjänst blir inkopplad, något som blir allt vanligare bland föräldrar, som inte själv klarar sig socialekonomiska livssituation.

När föräldrar har delad vårdnad och använder barnen som verktyg i sin prestigefylld kamp att få rätt i de mest befängda frågor, drabbar det ytterst barnen. Det är av vikt att socialtjänst och familjerätt vågar ifrågasätta inte bara pappan utan i högsta grad även mamman som vårdnadshavare.

Viktigt är att se båda föräldrarnas psykosociala miljö och helheten som är avgörande för barnens tryggheten där struktur och ekonomi har en avgörande betydelse.

Är det rätt att per automatik ge mamman rätt att ha ensam vårdnad vid vårdnadstvister, hon kan ju till och med vara olämplig att ha delad vårdnad.

Uppväxtförhållanden och sociala och ekonomiska villkor under uppväxten har betydelse för barnens psykosociala hälsa

Det är inte acceptabelt att motarbeta barnens möjligheter till utveckling i egna syften, tyvärr något som inte är ovanligt, det kan vara direkt skadlig för barnets fortsatta trygghet. Hur många är tillexempel de män som fått kämpa i motvind för att få rätten till sina egna barn. Det är dax att börja se även dem och deras tröstlösa kamp då socialtjänsten ofta tar mammans parti helt utan att ifrågasätta hennes lämplighet.

Här har myndigheterna en gigantisk uppgift att ta sig an. Visst det är kvinnan som är gravid och ammar, men det är ingen garant för att hon fortsättningsvis är den mest lämpade att bära ansvaret för barnets uppväxt.

För det mesta fungerar delad vårdnad mellan föräldrar som ser till sina barns bästa och lever i kärnfamiljer, men idag ser familjebilden inte ut som den gjort tidigare.

Ikväll tog man i Rapport upp ett problem där barnens bästa kommer ikläm, föräldrar som rövar bort sina barn till andra länder och hur den andre föräldern känner sig maktlös och barnen tappar den viktiga kontakten som de behöver.

Föräldrar måste lära sig att samarbeta för sina barns bästa, just för att det är det väsentliga. Det blev idag tydligt när mötet på barnpsyk avslutats.

Hörde på¨nyheterna ikväll att motivet var svartsjuka, då var jag inte helt fel ute. Vikten av att se och visa varandra uppskattning är ovärdelig.

Tragiken i Härnösand

Det är med sorg i hjärtat jag läser och hör om tragiken i Härnösand. Vad är det för starka frustationer som drivit en så ung grabb att utföra denna handling mot sina syskon. Något jag reflekterar över är att i grunden finns en mamma som nu får uppleva denna stora sorg. Hur såg hans relationen till mamman ut? Det är mamman som är länken i dessa relationer. Vilken relation har hon haft till sin son och övriga barn, är han sedd och bekräftad. Vad jag förstår är det en klok och begåvad pojke som det gått överstyr för. Frågan jag ställer mig är varför, vad bottnar det i. Vi måste se de unga grabbarna i samhället och de känslor de brottas med. Så småning om får vi lösningen till vilket motivet är, men det gör ju inte sorgen mindre för de som står dem närmast. Tufft att leva med detta bagage för en ung pojke och mamman.