Vi behöver påminna oss om att vi inte lever i en jämställd värld. Men varje är en dag att diskutera och utvärdera de insatser som görs.
2007-2009 Regeringen antar en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer • Regeringen startar ett program för att få fler kvinnor att starta företag • Regeringen antar en handlingsplan mot prostitution och människohandel • Jämställdhets¬bonusen införs • En delegation för jämställdhet i skolan tillsätts och en strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet antas
2010-2012 Regeringen antar en handlingsplan för att fö¬rebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja • Ny delegation ska främja jämställt arbetsliv och minskat lönegap • Regeringen satsar 109 miljoner kronor för att kvalitetsutveckla arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövare • Regeringen beviljar Sveriges kommuner och landsting (SKL) 15 miljo¬ner kronor för att ytterligare stödja jämställdhetsintegrering i landets kommuner och landsting • Jämställdhetsbonusen betalas ut automa¬tiskt till föräldrar som är jämställda i sitt uttag av föräldrapenningen
Dessutom…
Har Alliansen genomfört flera viktiga reformer som direkt bidragit till att öka både kvinnor och mäns möjlighet att själva välja det liv de önskar.
• Vård- och omsorgssektorn har öppnats för fler aktörer. Många kvinnor har därmed fått en möjlighet att förverkliga sina idéer, förbättra sina arbetsvillkor och påverka sin löneutveckling.
• Genom jobbskatteavdraget har särskilt de med lägre och medelhöga inkomster fått mer pengar över i plånboken.
• Avdraget för hushållsnära tjänster – RUT – har gett både kvinnor och män ökad tillgång till avlastning i vardagslivet. Samtidigt har över 24 000 nya jobb skapats i en sektor där framförallt kvinnor verkar.
Läs mer på: www.moderatkvinnorna.se
www.facebook.com/moderatkvinnorna.officiella
Elisabeth Gisslin Burman (M)
Elisabeth.gisslin.burman@moderaterna.se
Länsordförande Moderatkvinnorna Västernorrland
torsdagen den 8:e mars 2012
måndagen den 5:e mars 2012
Den goda vården ska tala
Under hösten och fortfarande var/är det stora politiska diskussionsämnet äldrevården. Det rapporterades flera fall från äldreboenden i Sverige där äldre hade fått dålig behandling av personalen.
Under en tid framställdes Sverige som ett land utan humanistiska riktlinjer där äldre inte längre var något värt. Personalbrist och privat ägande har ofta pekats ut som orsaker. Den dåliga vården fick tala.
Under hösten och vintern har vi besökt flera äldreboenden runt om i Sverige. De har varit i både kommunal och privat regi och vi har fått se fantastiska hem för de äldre. Vi har fått se den typen av äldrevård man själv vill få när det väl är dags.
Vi har sett engagerade chefer som värnar sin personal och dess utveckling. Vi har sett personal som med stor skicklighet och hög nivå av respekt behandlat de äldre precis så bra som de ska. Vi har sett att vi är i ett hem där personalen har agerat som stolta värdar och där de äldre blivit omhändertagna som gäster i sina egna hem.
Mängden händer som hjälper till på ett äldreboende är inte avgörande för kvalitén. Det handlar om att varje arbetande individ känner ett ansvar och en upplevelse att kunna påverka en annan människas liv positivt. Det handlar om just värdskapet, att omhänderta någon som en gäst, men att gästen faktiskt är hemma hos sig själv.
För de äldre handlar det om trygghet och välmående. Att de kan förmedla sina önskemål om hur de önskar spendera sin dag i sitt hem, och att personalen verkligen strävar efter att uppnå dessa önskemål.
Just denna flexibilitet, detta servicetänk och denna kompetens har vi sett på så många äldreboende i Sverige. Vi vill gärna att dessa goda exempel ska få vara förebilden när vi bygger vidare på vår äldrevård. Vill att den goda vården ska få tala!
Under en tid framställdes Sverige som ett land utan humanistiska riktlinjer där äldre inte längre var något värt. Personalbrist och privat ägande har ofta pekats ut som orsaker. Den dåliga vården fick tala.
Under hösten och vintern har vi besökt flera äldreboenden runt om i Sverige. De har varit i både kommunal och privat regi och vi har fått se fantastiska hem för de äldre. Vi har fått se den typen av äldrevård man själv vill få när det väl är dags.
Vi har sett engagerade chefer som värnar sin personal och dess utveckling. Vi har sett personal som med stor skicklighet och hög nivå av respekt behandlat de äldre precis så bra som de ska. Vi har sett att vi är i ett hem där personalen har agerat som stolta värdar och där de äldre blivit omhändertagna som gäster i sina egna hem.
Mängden händer som hjälper till på ett äldreboende är inte avgörande för kvalitén. Det handlar om att varje arbetande individ känner ett ansvar och en upplevelse att kunna påverka en annan människas liv positivt. Det handlar om just värdskapet, att omhänderta någon som en gäst, men att gästen faktiskt är hemma hos sig själv.
För de äldre handlar det om trygghet och välmående. Att de kan förmedla sina önskemål om hur de önskar spendera sin dag i sitt hem, och att personalen verkligen strävar efter att uppnå dessa önskemål.
Just denna flexibilitet, detta servicetänk och denna kompetens har vi sett på så många äldreboende i Sverige. Vi vill gärna att dessa goda exempel ska få vara förebilden när vi bygger vidare på vår äldrevård. Vill att den goda vården ska få tala!
lördagen den 10:e december 2011
Moderaternas politik handlar om frihet och människors rättigheter.
Moderaternas politik handlar om frihet och människors rättigheter. För oss är det självklart att svensk utrikespolitik ska vara en tydlig röst för frihet och mänskliga rättigheter runt om i världen.
Demokrati är en ständigt pågående process som grundar sig på människors lika värde. Varje individ har en unik rätt att leva sitt liv i frihet och säga, tycka och skriva vad hon vill utan risk för repressalier, själva förutsättningen för ett lands demokratiska utveckling är att de mänskliga rättigheterna tas på allvar. Kvinnors medverkan i både civilsamhället och uppbyggandet av institutioner är en avgörande del av den demokratiska processen. Sverige har en stark tradition av att främja och stödja demokratiprocesser runt om i världen och Moderaternas utvecklingspolitik fokuserar särskilt på kvinnors rättigheter eftersom deras roll och betydelse för en demokrati särskilt bör understrykas.
Demokrati är en ständigt pågående process som grundar sig på människors lika värde. Varje individ har en unik rätt att leva sitt liv i frihet och säga, tycka och skriva vad hon vill utan risk för repressalier, själva förutsättningen för ett lands demokratiska utveckling är att de mänskliga rättigheterna tas på allvar. Kvinnors medverkan i både civilsamhället och uppbyggandet av institutioner är en avgörande del av den demokratiska processen. Sverige har en stark tradition av att främja och stödja demokratiprocesser runt om i världen och Moderaternas utvecklingspolitik fokuserar särskilt på kvinnors rättigheter eftersom deras roll och betydelse för en demokrati särskilt bör understrykas.
torsdagen den 8:e december 2011
JULKAMPANJ
Julkampanj!
I januari besöker några representanter för Moderatkvinnorna barnhemmet BaanChivitMai i norra Thailand. Det är en viktig verksamhet som räddar barn och ungdomar undan ett liv på gatan, i prostitution och slavarbete. Du kan enkelt vara med och göra en insats!
Skicka Din julhälsning genom att smsa "mg thailand" till 72550 så skänker du 50 kr. Du kan också sätta in pengar på Pg BaanChivitMai 435 38 71-9 eller Bankgiro 5299-6329
Elisabeth
I januari besöker några representanter för Moderatkvinnorna barnhemmet BaanChivitMai i norra Thailand. Det är en viktig verksamhet som räddar barn och ungdomar undan ett liv på gatan, i prostitution och slavarbete. Du kan enkelt vara med och göra en insats!
Skicka Din julhälsning genom att smsa "mg thailand" till 72550 så skänker du 50 kr. Du kan också sätta in pengar på Pg BaanChivitMai 435 38 71-9 eller Bankgiro 5299-6329
Elisabeth
lördagen den 19:e november 2011
Grattis alla pappor!
I helgen firades många pappor runt om i landet. Också vi vill uppmärksamma detta och gratulera. Genom Alliansen politik har väldigt många pappor fått det märkbart bättre!
En som vi tänker på är Ali, 24 år, som tack vare den halverade arbetsgivaravgiften för unga upp till 26 år har fått ett jobb och kan därmed försörja sin nyfödda dotter. Ali har i samband med dotterns födsel tagit ut sina 10 pappadagar, men efter årsskiftet kan han ta ut ytterligare 20 dagar och njuta fullt ut tillsammans med sambon och dottern.
För Björn, 32 år, som tidigare inte hade råd att vara hemma med barnen, eftersom familjen då skulle förlora alldeles för mycket jämfört med om frun var hemma, innebär jämställdhetsbonusen att Björn äntligen kan vara hemma med barnen och ta en större del av deras utveckling och vardag.
När Björns kollega Carl, 40 år, själv gick i skolan hade han svårt att hänga med på grund av sin dyslexi. Dessvärre har Carls son också dyslexi vilket bekymrat pappan. Men tack vare lärlingsutbildningen får nu sonen en bra plattform och bra start i livet. Även Carls dotter som har det lite lättare med läsningen men svårare med matten kommer ges bättre förutsättningar genom Alliansen satsningar på grund- och gymnasieskolan, särskilt inom matematikområdet.
För ett par år sedan brottades Dennis, 51 år, med sitt dåliga samvete för det lite eftersatta arbetet med renoveringen av huset, men genom ROT-avdraget har familjen nu haft råd med detta. Dessutom har Dennis och hans fru Åsa kunnat unna sig städhjälp en gång i veckan tack vare RUT-avdraget, vilket gör att båda föräldrarna får mer tid över för sina tonåringar.
På 60-talet var det många från vårt grannland Finland som kom till Sverige för att jobba. Erkki, 87 år, var en av dem som kom hit då och trots han kommer från östra Finland där man inte pratar svenska lärde han sig det svenska språket fullt ut, men då han drabbats av mildare åldersglömska har svenskan blivit allt suddigare och han klarar sig bäst nu på finska. I Erkkis hemkommun har man nyligen infört LOV, Alliansens valfrihetsreform, och därigenom har han kunnat välja ett hemtjänstföretag med finsktalande personal. Det gör Erkkis tillvaro tryggare och hans barn Liisa och Pentti behöver inte längre oroa sig för att Erkki inte ska kunna göra sig förstådd eller få hjälp med rätt saker.
Därutöver ska vi inte glömma alla heltidsarbetande pappor som tack vare en extra månadslön om året via jobbskatteavdraget nu har fått större vardagsfrihet och mer pengar att lägga på sig själva och sina barn.
Så grattis alla pappor! Njut av allt som blivit så mycket bättre tack vare Alliansens förbättringar för Sverige samt för er och era barn!
Elisabeth Gisslin Burman, Moderatkvinnornas ordförande Västernorrland
Erica Lejonroos, Moderatkvinnornas ordförande i Sthlms län
Eva Solberg, Moderatkvinnornas ordförande i Sthlms stad
En som vi tänker på är Ali, 24 år, som tack vare den halverade arbetsgivaravgiften för unga upp till 26 år har fått ett jobb och kan därmed försörja sin nyfödda dotter. Ali har i samband med dotterns födsel tagit ut sina 10 pappadagar, men efter årsskiftet kan han ta ut ytterligare 20 dagar och njuta fullt ut tillsammans med sambon och dottern.
För Björn, 32 år, som tidigare inte hade råd att vara hemma med barnen, eftersom familjen då skulle förlora alldeles för mycket jämfört med om frun var hemma, innebär jämställdhetsbonusen att Björn äntligen kan vara hemma med barnen och ta en större del av deras utveckling och vardag.
När Björns kollega Carl, 40 år, själv gick i skolan hade han svårt att hänga med på grund av sin dyslexi. Dessvärre har Carls son också dyslexi vilket bekymrat pappan. Men tack vare lärlingsutbildningen får nu sonen en bra plattform och bra start i livet. Även Carls dotter som har det lite lättare med läsningen men svårare med matten kommer ges bättre förutsättningar genom Alliansen satsningar på grund- och gymnasieskolan, särskilt inom matematikområdet.
För ett par år sedan brottades Dennis, 51 år, med sitt dåliga samvete för det lite eftersatta arbetet med renoveringen av huset, men genom ROT-avdraget har familjen nu haft råd med detta. Dessutom har Dennis och hans fru Åsa kunnat unna sig städhjälp en gång i veckan tack vare RUT-avdraget, vilket gör att båda föräldrarna får mer tid över för sina tonåringar.
På 60-talet var det många från vårt grannland Finland som kom till Sverige för att jobba. Erkki, 87 år, var en av dem som kom hit då och trots han kommer från östra Finland där man inte pratar svenska lärde han sig det svenska språket fullt ut, men då han drabbats av mildare åldersglömska har svenskan blivit allt suddigare och han klarar sig bäst nu på finska. I Erkkis hemkommun har man nyligen infört LOV, Alliansens valfrihetsreform, och därigenom har han kunnat välja ett hemtjänstföretag med finsktalande personal. Det gör Erkkis tillvaro tryggare och hans barn Liisa och Pentti behöver inte längre oroa sig för att Erkki inte ska kunna göra sig förstådd eller få hjälp med rätt saker.
Därutöver ska vi inte glömma alla heltidsarbetande pappor som tack vare en extra månadslön om året via jobbskatteavdraget nu har fått större vardagsfrihet och mer pengar att lägga på sig själva och sina barn.
Så grattis alla pappor! Njut av allt som blivit så mycket bättre tack vare Alliansens förbättringar för Sverige samt för er och era barn!
Elisabeth Gisslin Burman, Moderatkvinnornas ordförande Västernorrland
Erica Lejonroos, Moderatkvinnornas ordförande i Sthlms län
Eva Solberg, Moderatkvinnornas ordförande i Sthlms stad
fredagen den 7:e oktober 2011
Jämlikhet handlar även om pappor
Jämställdhet - jämlikhet. När vi pratar om två så laddade ord så har vi hela tiden av tradition perspektivet utifrån kvinnan. Om hennes ställning och möjligheter på arbetsmarknaden, har hon den lön hon förtjänar eller den arbetstid hon önskar? Har hon samma möjligheter att studera, göra karriär som mannen, får hon det stöd hon behöver av banker och samhället i övrigt?
För klart är ju redan, i samhällets ögon att kvinnan är den som är bäst lämplig att fostra och ta hand om sitt/sina barn med eller utan man. Är det här roten till kvinnors minskade möjligheter att göra karriär? Då kanske de ska släppa greppet och dela med sig av ansvaret till den andre föräldern, barnens pappor och ge sig själva och barnen en möjlighet, ja chans att utvecklas.
Många kvinnor arbetar deltid under barnens uppväxt, de är hemma och blir beroende av mannens inkomst. Som ensamstående kanske hon lever helt på stöd av bidrag: socialbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och flerbarnstillägg allt detta med samhällets vetskap. Tyvärr leder det varken till karriär, eller en dräglig pension i framtiden och följden blir fortsatt bidragsberoende.
Trots den (o)vetskapen är det många unga mammor som är nöjda med den tillvaron och klarar sig med samhällets insatser, många har blivit mammor tidigt och fått avbryta studier, barnen drabbas eftersom de inte har rätt eller begränsad rätt till dagis/förskola när mamman är arbetslös.
Mammorna har ibland kompisar i samma situation och det blir en normaliseringsprocess och en vardag att leva så och de ser inte att barnen aldrig får chansen att träffa och lära sig av andra barn än de som finns i mammans umgänge. Barnen blir isolerade i denna subkultur. Mammorna behöver inte arbeta för att försörja sig och barnen, det stöd de behöver får de från samhället.
I jämlikhetens namn, var kommer pappaperspektivet in? De finns ju trots allt och i de flesta fall någonstans i bakgrunden. Papporna utkämpar ofta en egen kamp för delad vårdnad eller åtminstone umgängesrätt.
Vilket stöd ger samhället dessa pappor? Myndigheter som tingsrätt och familjerätt liksom socialtjänst har för det mesta mammornas perspektiv, trots att de säger att det är utifrån barnens perspektiv.
Det är inte korrekt, pappor diskrimineras och som regel ger de upp för det krävs stark ekonomi och ett starkt psyke för att kämpa för sina och barnens rättigheter och emot fördomar av tradition om att mammorna är bäst lämpade. Trots att många barn skulle må betydligt bättre om de fick tillbringa mer tid med papporna, med det inte sagt att de också kan vara arbetslösa. I regel får barnen struktur i livet och kommer i åtnjutande av dagis och nya kamrater. De får lära sig de elementära grunderna som respekt och att ta hänsyn tillsammans med andra vuxna och barn därför att personalen har en pedagogisk utbildning och kunskap om vad som är bäst för barnen.
Nu kommer många med ordnade förhållanden att protestera, det här är kanske inte er verklighet men det är många barns och det måste vi därför våga lyfta frågan.
Dessa förhållande gäller absolut inte för alla ensamstående mammor. Men säkert känner många pappor med närstående till ovanstående situationer och förhållanden.
När ska myndighetsutövare på riktigt börja se till barnens bästa och perspektivet jämställdhet - jämlikhet utifrån det avsedda perspektivet mamma - pappa - och barnens trygghet och rättigheter till båda föräldrarna och kontakten med mor och farföräldrar och släkt.
För klart är ju redan, i samhällets ögon att kvinnan är den som är bäst lämplig att fostra och ta hand om sitt/sina barn med eller utan man. Är det här roten till kvinnors minskade möjligheter att göra karriär? Då kanske de ska släppa greppet och dela med sig av ansvaret till den andre föräldern, barnens pappor och ge sig själva och barnen en möjlighet, ja chans att utvecklas.
Många kvinnor arbetar deltid under barnens uppväxt, de är hemma och blir beroende av mannens inkomst. Som ensamstående kanske hon lever helt på stöd av bidrag: socialbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och flerbarnstillägg allt detta med samhällets vetskap. Tyvärr leder det varken till karriär, eller en dräglig pension i framtiden och följden blir fortsatt bidragsberoende.
Trots den (o)vetskapen är det många unga mammor som är nöjda med den tillvaron och klarar sig med samhällets insatser, många har blivit mammor tidigt och fått avbryta studier, barnen drabbas eftersom de inte har rätt eller begränsad rätt till dagis/förskola när mamman är arbetslös.
Mammorna har ibland kompisar i samma situation och det blir en normaliseringsprocess och en vardag att leva så och de ser inte att barnen aldrig får chansen att träffa och lära sig av andra barn än de som finns i mammans umgänge. Barnen blir isolerade i denna subkultur. Mammorna behöver inte arbeta för att försörja sig och barnen, det stöd de behöver får de från samhället.
I jämlikhetens namn, var kommer pappaperspektivet in? De finns ju trots allt och i de flesta fall någonstans i bakgrunden. Papporna utkämpar ofta en egen kamp för delad vårdnad eller åtminstone umgängesrätt.
Vilket stöd ger samhället dessa pappor? Myndigheter som tingsrätt och familjerätt liksom socialtjänst har för det mesta mammornas perspektiv, trots att de säger att det är utifrån barnens perspektiv.
Det är inte korrekt, pappor diskrimineras och som regel ger de upp för det krävs stark ekonomi och ett starkt psyke för att kämpa för sina och barnens rättigheter och emot fördomar av tradition om att mammorna är bäst lämpade. Trots att många barn skulle må betydligt bättre om de fick tillbringa mer tid med papporna, med det inte sagt att de också kan vara arbetslösa. I regel får barnen struktur i livet och kommer i åtnjutande av dagis och nya kamrater. De får lära sig de elementära grunderna som respekt och att ta hänsyn tillsammans med andra vuxna och barn därför att personalen har en pedagogisk utbildning och kunskap om vad som är bäst för barnen.
Nu kommer många med ordnade förhållanden att protestera, det här är kanske inte er verklighet men det är många barns och det måste vi därför våga lyfta frågan.
Dessa förhållande gäller absolut inte för alla ensamstående mammor. Men säkert känner många pappor med närstående till ovanstående situationer och förhållanden.
När ska myndighetsutövare på riktigt börja se till barnens bästa och perspektivet jämställdhet - jämlikhet utifrån det avsedda perspektivet mamma - pappa - och barnens trygghet och rättigheter till båda föräldrarna och kontakten med mor och farföräldrar och släkt.
måndagen den 3:e oktober 2011
Debatten kvinnor och Kvotering
Ett är säkert: Starka kvinnor kan vara och utgöra ett hot för både män och kvinnor. Men det blir fel att lyfta in unga oengagerade kvinnor (och män) för att det ska framstå som jämlikt, med budskapet: "Vi tar in kvinnor utan kvotering." De som blir invalda måste även vara engagerade,ödmjuka,respektfulla och tycka att politik är roligt. De måste framförallt ha ett samhällsintresse och en egen önskan att påverka och inse att politik tar tid. En politiker måste ha vetskap om att människor oavsett kön är viktig att representera och att driva frågor som påverkar medborgarnas framtid och sedan arbeta för att driva deras frågor. Politik är inget som gör sig själv vare sig man är ung eller gammal kvinna - man. Därför är det viktigt att våga se och lyfta fram kompetens, engagemang, vilja, personlig erfarenhet och lämplighet framför att kvotera.
Vågar man lyfta in engagerade respektfulla starka - unga som gamla kvinnor som har erfarenhet i bagaget utan att se dem som ett hot för det egna uppdraget är mycket vunnet. Vilken kraft svensk politik skulle utrustas med. Madeleine Albright har myntat begreppet "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöder varandra" det tycker jag är kärnfullt och gäller alla oavsett kön. Jag tycker att hon med det speglar vad hon själv sett och upplevt. Något alla bör ta till sig och tänka på. Att det finns kvinnor som har möjlighet att stötta andra kvinnor men avstår av missunnsamhet eller egen rädsla för att bli omsprungen är känt.
För så är det att avund och missunnsamhet har förstört mycket engagemang och positivt lust i människors arbetsliv, privatliv och politiska engagemang. Jag är mot kvotering, men för engagerade människor med erfarenhet och kompetens som vill tillföra andra sina kunskaper När ska vi se på människor som människor och inte som ett kön? Sedan är det ju så att män har alltid kvoterats in på poster i politik och arbetslivet, vi politiker har mycket att jobba med för jämlikhet och jämställdhet oavsett uppdrag eller egen situation.
Vågar man lyfta in engagerade respektfulla starka - unga som gamla kvinnor som har erfarenhet i bagaget utan att se dem som ett hot för det egna uppdraget är mycket vunnet. Vilken kraft svensk politik skulle utrustas med. Madeleine Albright har myntat begreppet "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöder varandra" det tycker jag är kärnfullt och gäller alla oavsett kön. Jag tycker att hon med det speglar vad hon själv sett och upplevt. Något alla bör ta till sig och tänka på. Att det finns kvinnor som har möjlighet att stötta andra kvinnor men avstår av missunnsamhet eller egen rädsla för att bli omsprungen är känt.
För så är det att avund och missunnsamhet har förstört mycket engagemang och positivt lust i människors arbetsliv, privatliv och politiska engagemang. Jag är mot kvotering, men för engagerade människor med erfarenhet och kompetens som vill tillföra andra sina kunskaper När ska vi se på människor som människor och inte som ett kön? Sedan är det ju så att män har alltid kvoterats in på poster i politik och arbetslivet, vi politiker har mycket att jobba med för jämlikhet och jämställdhet oavsett uppdrag eller egen situation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)